Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Varje förskrivning kräver en individuell behovsbedömning, där brukaren själv är delaktig. Det är behovsbedömningen som avgör vilka hjälpmedel han eller hon kan få förskrivet. Även anhöriga/närstående bör om möjligt vara delaktiga i bedömningen när deras stöd är en förutsättning för användning av eller när de själva ska använda ett hjälpmedel, som en personlyft eller transportrullstol.

Identifiera brukarens hälsotillstånd

Att bedöma behov av insatser handlar om att identifiera hälsotillstånd. En förskrivare börjar därför bygga sin bedömning på de behov av stöd som brukaren själv, eller personer i brukarens omgivning, uttalar. Det gäller sedan att ställa de uttalade behoven i relation till såväl andra planerade och/eller genomförda åtgärder som lokala förutsättningar, för att därefter välja alternativ väg till hjälpmedel.

Tre vägar till hjälpmedel

I grunden finns tre vägar för att gå för att få tillgång till hjälpmedel:

  • Förskrivning av hjälpmedel genom förskrivningsprocessen.
  • Fritt val av hjälpmedel genom egenvårdsbeslut. 
  • Att brukaren själv köper hjälpmedel efter rådgivning av hälso- och sjukvårdspersonal enligt så kallat egenansvar. 

Det är först när behovsbedömningen är klar som de olika alternativen för att erbjuda hjälpmedel kan bli aktuella.

Förskrivningsrätt

I de olika behovstrapporna anges vilka yrkesgrupper som får förskriva hjälpmedel (se förutsättningar för förskrivning under respektive hjälpmedel).

Verksamhetschefen ansvarar för att den person som tilldelas uppgiften att förskriva hjälpmedel har såväl formell som reell kompetens för arbetet. Utöver att ha korrekt yrkeskompetens ska den som förskriver hjälpmedel också vara antingen:

  • anställd av Stockholms läns landsting eller annan sjukvårdshuvudman, till exempel en kommun inom Stockholms län.
  • anställd av en vårdgivare som har vårdavtal med landstinget eller en kommun inom Stockholms län om att bedriva sjukvård.
  • vårdgivare som får ersättning av landstinget enligt associationsformerna Lagen om läkarvårdsersättning (LOL) och Lagen om ersättning för fysioterapi (LOF).

Den som blir berättigad att förskriva hjälpmedel får, via sin arbetsplats eller Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, tillgång till en kombikakod. Kombikakoden ska anges vid förskrivning av hjälpmedel.

All förskrivning av hjälpmedel i Stockholms län sker via de två webbaserade portalerna Beställningsportalen och Thord, du når dem enkelt via direktlänkar här på Hjälpmedelsguiden. Beställningsportalen används för att förskriva hjälpmedel för rörelsenedsättning, kommunikation, kognition, syn, inkontinens, vård och behandling. Thord används för att förskriva hörselhjälpmedel, ortopedtekniska hjälpmedel och för rekvisition vid hårersättning. Portalerna kräver personliga användaruppgifter. Läs vidare under respektive portal om hur du går tillväga för att få de användaruppgifter du behöver.

Delegering

Att förskriva hjälpmedel är en arbetsuppgift som kan delegeras. Kopia på delegeringen skickas till handläggare på hälso- och sjukvårdsförvaltningen enligt information vid ansökan om användarkonto i Beställningsportalen och Thord.

Utdrag ur Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård (SOSFS 1997:14).

Enligt 7 § första stycket åliggandelagen får den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen överlåta en arbetsuppgift till en annan person endast då detta är förenligt med en god och säker vård. Detta gäller oavsett om en arbetsuppgift delegeras eller överlåts på annat sätt.

  • Den arbetsuppgift som skall delegeras skall vara klart definierad.
  • Ett beslut om delegering är personligt.
  • Den som meddelar ett delegeringsbeslut skall inte bara vara formellt utan också reellt kompetent för den arbetsuppgift som beslutet avser.
  • Den som avser att delegera en arbetsuppgift skall för uppgiftsmottagaren ange den arbetsuppgift som delegeringen avser samt klargöra för uppgiftsmottagaren vilka teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att kunna fullgöra arbetsuppgiften på ett fullgott sätt.
  • Den som avser att delegera en arbetsuppgift skall fråga uppgiftsmottagaren om denne anser sig ha tillräcklig utbildning och erfarenhet för uppgiften.
  • Ett delegeringsbeslut skall utfärdas att gälla för viss tid ­ högst ett år – eller för ett bestämt tillfälle.
  • Varje delegeringsbeslut skall dokumenteras. Av dokumentationen skall framgå
    • vilken arbetsuppgift som delegerats,
    • vem som delegerat uppgiften,
    • till vem uppgiften delegerats,
    • tiden för delegeringsbeslutets giltighet, samt
    • datum då beslutet fattades.
    • Den som delegerar och den som mottar en arbetsuppgift skall underteckna delegeringsbeslutet.
    • Beslut om ändrade delegeringar och om återkallelser av delegeringsbeslut skall också dokumenteras.