Vård som inte kan anstå

Den hälso- och sjukvård och tandvård som regioner enligt lag är skyldiga att erbjuda asylsökande och personer utan tillstånd skiljer mellan vuxna och barn. Barn omfattas av samma rättigheter till hälso- och sjukvård och tandvård som de barn som är folkbokförda, medan vuxna ska erbjudas subventionerad hälso- och sjukvård och tandvård som inte kan anstå, samt viss annan hälso- och sjukvård. Begreppet vård som inte kan anstå är en utvidgning av den vård som definieras som omedelbar, det vill säga lagen omfattar inte bara akut vård.

Vad som ska räknas som "vård som inte kan anstå" måste alltid avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren, tandläkaren eller annan ansvarig vårdpersonal. Bara behandlande läkare eller annan ansvarig vårdpersonal som har kunskap om patientens individuella förutsättningar kan bedöma vilka åtgärder som krävs och när.

Följande kan räknas som vård som inte kan anstå (Socialstyrelsen):

• akut vård och behandling (omedelbar vård)
• vård och behandling som är mer än omedelbar vård,
• vård och behandling av sjukdomar och skador där även en måttlig fördröjning kan innebära allvarliga följder för patienten
• vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd
• vård för att undvika mer omfattande vård och behandling
• vård för att minska användningen av mer resurskrävande akuta behandlingsåtgärder
• vård som är följdinsatser av vård som getts (inklusive psykiatrisk vård)
• vård för personer med särskilda behov (tortyr, allvarliga övergrepp, trauma) bör bedömas särskilt omsorgsfullt

På Socialstyrelsens webbplats finns mer information.