Patientlagen

En patient har möjlighet att välja öppen vård, primärvård, öppen specialiserad vård och öppen högspecialiserad vård, i andra regioner. Öppen specialiserad vård avser bland annat dagkirurgi och öppen högspecialiserad vård kan vara till exempel uppföljning av vissa cancerbehandlingar. Om det finns krav på remiss för den öppna specialistvården i patientens hemregion eller i den region där patienten söker vård i måste dessa remisskrav följas.

Av 5 § hälso- och sjukvårdslagen framgår: ”För hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning ska det finnas sjukhus. Vård som ges under intagning benämns sluten vård. Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård.” Denna definition förändrades inte när patientlagen började gälla. Svar från SKL

Alla patienter ska hanteras i en och samma kö. Det är den medicinska prioriteringen som gäller. Patienterna ska registreras på samma sätt som andra som väntande och kommer att särredovisas i statistik över väntetider.

Hälso- och sjukvård får inte ges utan patientens samtycke om det inte framgår annat i lag. Innan samtycke hämtas från patienten ska hen få information om bland annat sitt hälsotillstånd och metoder för vård och behandling. Patienten kan lämna sitt samtycke skriftligen, muntligen eller genom att på annat sätt visa att hen samtycker till den aktuella åtgärden. Patienten får också när som helst ta tillbaka sitt samtycke. Om en patient avstår från viss vård eller behandling, ska hen få information om vilka konsekvenser detta kan medföra. Om patienten är ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Undantag från kravet på samtycke finns i tvångsvårdslagstiftningen, till exempel i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Även i patientlagen (4 kap. 4 §) finns det en bestämmelse om vård utan samtycke. Den innebär att om hälso- och sjukvårdspersonalen inte kan ta reda på patientens vilja på grund av till exempel medvetslöshet så ska patienten få den hälso- och sjukvård som behövs för att avvärja fara som akut och allvarligt hotar livet eller hälsan. Bestämmelsen gäller även för varaktigt beslutsoförmögna personer som är i behov av akut vård. Om behovet av hälso- och sjukvård inte är av akut karaktär får däremot stöd för vården av den beslutsoförmögne i stället hämtas i den allmänna nödbestämmelsen i brottsbalken. Lagstiftaren har ännu inte nått fram till en lagreglering i fråga om icke-akut vård och omsorg till beslutsoförmögna. Författningsförslagen från den statliga utredningen som SKR hänvisade till har inte lett till några lagstiftningsåtgärder.