Till start

Vårdgivarguiden

Bakgrund

Hemorrojder är ett vanligt problem, ca 25% av alla vuxna har problem av hemorrojder någon gång. Etiologin är inte helt känd, kosten är en bidragande orsak, fiberfattigmat ger sämre tarmmotorik. Riskfaktorer är förstoppning och graviditet.

Inre hemorrojder bildas i höjd med analringen av submukösa utbuktningar från tre grenar av venae hemorrhoidalis superior. De är ofta lokaliserade, med patienten i ryggläge, kl 3, 7 och 11 (se bild).


Yttre hemorrojder ligger ytligare, straxt distalt om de inre, och är täckta av hud. De kallas ofta marisker eller hudflikar. Dessa försvårar rengöring.

Symtom

Inre hemorrojder leder till blödning, flytning och klåda från ändtarmen. De graderas I-IV, där Grad I endast syns vid proctoskopi.

  • Blödningen är ofta liten och kommer i samband med toalettbesök, oftast när patienten torkar sig. Större mörkröd blödning kan förekomma när patienten krystar kraftigt. Hemorrojden prolaberar då i analkanalen, slemhinnan brister och leder till venös blödning. Blödningen upphör oftast spontant då buktrycket upphör och hemorrojden reponeras.
  • Flytning och fuktning uppkommer pga. analt läckage av slem då ändtarmen inte sluter helt tätt.
  • Klåda uppkommer på grund av flytning.
  • Smärta är inte ett symtom på hemorrojder förutom vid akut trombotisering. Ömhet kan förekomma.

Handläggning

  • Behandling av hemorrojder är i första hand konservativ, med salva, stolpiller (Xyloproct®) och bulkmedel. Behandling med lokala steroider bör inte överstiga 10 dagar, men kan upprepas vb. Vid klåda kan zinkpasta eller Silonsalva användas för att skydda huden. Hemorrojder som inte spontant reponeras efter toalettbesök bör om möjligt reponeras av patienten.
  • Vid utebliven effekt/kvarstående besvär bör patienten undersökas av läkare för att utesluta annan orsak till symtomen. T.ex. analfissur, proktit, rektal/analtumör, analcancer, IBD, analfistel, analprolaps (prolaberad analslemhinna) rectalprolaps (prolaps av hela tarmväggen), eksem, svampinfektion, kondylom, herpesinfektion. Utredning ska innefatta både inspektion och palpation. Vid oklarhet om diagnos, långvariga eller uttalade besvär bör patienten hänvisas vidare till sin vårdcentral för utredning och ställningstagande till eventuell behandling med gummiligatur eller injektionsbehandling. Gummiligatur reducerar hemorrojdens volym och leder till ärrläkning och viss skrumpning av slemhinnan. Injektionsbehandling Fenololja eller Aethoxysklerol leder till motsvarande skrumpning. Fenololja bör inte användas på gravida. Är inte denna behandling tillräcklig kan operation bli aktuell.
  • Förlossning förvärrar inte symtomen eller prognosen.

Akuta trombotiserade hemorrojder behandlas konservativt med starka smärtlindrande tabletter, avsvällande omslag (exv. Alsollösning, ispåse), högläge och sjukskrivning. Naturalförloppet medför att de flesta förbättras efter några dagar och att symtomen är helt borta inom 2–3 veckor. Trombosen ger en fibrotisering vilket hos de flesta leder till att de inte har några framtida symtom från hemorrojder. Efter 4–6 veckor bör patienten kontrolleras på sin vårdcentral.

Referenser

Kontakt

Riktlinjen är utfärdad av Mödrahälsovårdsenheten, har ni frågor eller synpunkter kan ni kontakta dem:

Mödrahälsovårdsenheten

  • Uppdaterad: 25 februari 2020

  • Faktagranskad: 25 februari 2020

  • Redaktör: Caroline Olsson

  • Faktagranskare: Elisabeth Storck Lindholm, Mödrahälsovårdsenheten