Till start

Vårdgivarguiden

Det är viktigt att tidigt påvisa hörselnedsättning eftersom tidiga insatser är avgörande för den språkliga utvecklingen. I Stockholm föds cirka 1 barn per 1000 med hörselnedsättning, men fler debuterar eller upptäcks senare och vid 4 års ålder är förekomsten cirka 2 barn per 1000.

Lätta hörselnedsättningar kan vara svåra att upptäcka men kan påverka språkutveckling och skolarbete om de är bestående. Dessa upptäcks ofta vid hörselprövningen vid 4 års ålder. Tillfälliga ledningshinder som främst är betingade av sekretorisk otit bör också upptäckas och behandlas.

Metoder

Hörselscreening utförs på alla nyfödda barn samt på BVC vid 4 års ålder. I samband med besök på BVC efterfrågas hur föräldrarna uppfattar barnets hörsel. Språkutvecklingen följs också regelbundet. Vid avvikande eller försenad språkutveckling ska hörselnedsättning alltid övervägas.

Frågor till föräldrarna

Nyfödda, vid inskrivning på BVC:

  • Är hörselscreening gjord?
  • Finns det någon i släkten som har nedsatt hörsel?
  • Har någon i släkten i unga år använt hörapparat?
  • Har barnet vårdats på neonatalavdelning?

Vid 3 månader:

  • Reagerar barnet på omgivningsljud och röster?

Vid 6 och 8 månader:

  • Jollrar barnet?
  • ”Svarar" barnet när föräldrarna pratar med det?
  • Hur "svarar" barnet?

När det finns oro hos föräldrarna kring barnets hörsel:

Om barnet är över tre år kan det eventuellt klara att genomföra hörselprövning som vid 4 års ålder. Om barnet inte kan genomföra hörselprövning, remittera barnet till en barnaudiolog.

Hörselprövning vid 4 år

Undersökningen kräver lugn och god kommunikation mellan barnet och undersökaren. Störningar, oro och språksvårigheter kan påverka utfallet negativt. Pröva därför barnet avskilt, och helst bör inte syskon vara med.

Hörselprövning utförs med en audiometer av en BHV-sjuksköterska, som är utbildad för lekaudiometrisk screeningsundersökning.

Lekaudiometri innebär att barnet lär sig att flytta plockleksaker, till exempel kloss i hål eller ringar på pinne, när barnet hör tonsignaler från audiometern. Screeningnivån är 25 dB och frekvenserna testas i följande ordning: 1000, 2000, 4000, 500 Hz

Lekaudiometri genomförs på följande sätt

Förklara för barnet hur undersökningen går till, det vill säga, att barnet ska utföra en handling, när det hör ett pip eller en tutsignal. Tonlängden bör vara 1,5 sek (säg 1001 för dig själv). Pröva ett öra i taget, börja med höger öra eller det bästa örat om föräldrarna misstänker sidoskillnad. Tala om för barnet vilket öra som prövas.

  • Börja med lurarna placerade på bordet och ge en väl hörbar signal, 1000 Hz på minst 80 dB.
  • När barnet förstått och samverkar sätts hörlurarna på barnet.
  • Inled varje frekvens med en ton på 40 dB. Om signalen uppfattas sänks tonen till screeningnivån 25 dB.
  • Om signalen inte uppfattas höjs tonstyrkan med 5 dB i taget tills barnet visar att det hör.
  • Sänk då 10 dB och kontrollera om barnet hör. Öka annars åter 5 dB tills barnet hör.
  • Varje frekvens kontrolleras två gånger för att man ska vara säker på att barnet verkligen har hört signalen på samma nivå varje gång.

Resultatet noteras i testprotokollet, som dokumenteras i BHV-journalen.

Bedömning

Ett barn med normal hörsel uppfattar 25 dB över alla frekvenser. För underkänt resultat krävs:

  • 30 dB eller mer på två intilliggande frekvenser samma öra på 500 - 4000 Hz.

eller

  • 40 dB eller mer på en frekvens 1000–4000 Hz på något av öronen.

Åtgärder

  • Barn som inte klarar godkänt resultat på lekaudiometri vid 4 års ålder ska undersökas med otoskopi och gärna med tympanometri för att vaxpropp eller sekretorisk otit ska upptäckas. Bedömning av resultatet och vid behov behandling (vaxborttagning respektive otoventbehandling eller exspektans vid sekretorisk otit) görs av läkare på vårdcentral. Förnyad hörselmätning görs inom 2–3 månader. BHV har ansvar för att barnet kallas igen.
  • Barn som inte medverkar eller är mycket osäkra ska omprövas inom 1–2 månader. BHV har ansvar för att barnet kallas igen.
  • Barn som inte klarar hörselprövningen vid omtest remitteras till en barnaudiolog.

Information som bör finnas med i remissen till barnaudiolog

  • Resultat på hörseltest (testprotokollet bifogas)
  • Eventuella riskfaktorer (till exempel ärftlighet, för tidig födsel, annan sjukdom)
  • Eventuella språkliga svårigheter
  • Eventuella beteendesvårigheter eller kända kognitiva svårigheter
  • Eventuell tidigare kontakt med ÖNH-läkare, till exempel på grund av otiter

Kontakt

Har ni frågor eller synpunkter kan ni kontakta manusförfattaren:

Anna Fröjlinger | Vårdutvecklare

  • Uppdaterad: 18 november 2020

  • Faktagranskad: 18 november 2020

  • Redaktör: Caroline Olsson

  • Faktagranskare: Inger Uhlén, Karolinska Universitetssjukhuset