Vårdcentral

Vårdcentralen är den primära vårdnivån för behandling av obesitas hos vuxna. Vårdcentralen ska uppmärksamma, informera och erbjuda patienter stöd vid övervikt och behandling vid obesitas. Det innebär i praktiken att inleda samtal om övervikt och obesitas med såväl barnfamiljer, som ungdomar som personer med intellektuell funktionsnedsättning med flera.

Socialstyrelsen rekommenderar kombinerad levnadsvanebehandling. Patienten ska erbjudas hjälp att skapa nya vanor för till exempel mat, träning eller sömn. För yngre barn med obesitas kan ett särskilt föräldrastödsprogram vara ett alternativ. Patienter över 12 år kan också erbjudas att få prova ett läkemedel som hjälper patienten att känna mättnad, eller ett annat läkemedel som får kroppen att ta upp mindre fett. En annan behandling är operation, till exempel gastric bypass – för de som fyllt 15 år. När patienten får läkemedel eller en operation behöver de samtidigt få hjälp att anpassa sina levnadsvanor, för att behandlingen ska fungera så bra som möjligt. Vissa läkemedel ingår inte i högkostnadsskyddet och patienten betalar hela kostnaden själv.

I vårdcentralens uppdrag ingår även att följa upp patienter efter överviktsoperation. Under de första två åren följs patienten upp inom den kirurgiska verksamheten men behöver därefter livslång uppföljning och kallas årligen.

Barn och ungdomar med obesitas ska remitteras till barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM). Alla BUMM ska erbjuda behandling vid obesitas.

Viktigt med tidig diagnos och samverkan genom hela vårdkedja

Det är viktigt att personer med obesitas får sin sjukdom identifierad i hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdspersonal bör därför erbjuda vägning och mätning, på ett respektfullt sätt. Då kan patienterna få en tidig diagnos, information om sjukdomen och behandling. Hela vårdkedjan för personer med obesitas behöver hållas ihop, från diagnostik till uppföljning. För detta krävs samverkan mellan till exempel barnhälsovården, primärvården och den specialiserade vården. Den regionala hälso- och sjukvården behöver också samverka med socialtjänsten och med kommunal hälso- och sjukvård kring personer med obesitas som behöver särskilt stöd, till exempel på grund av svåra funktionsnedsättningar eller svåra psykiska sjukdomar.

Vanligt med fördomar och stigmatisering – kompetensutveckling behövs

Många med obesitas upplever ett fördomsfullt bemötande, diskriminering och stigmatisering – också i hälso- och sjukvården. Ett nedsättande bemötande försämrar både livskvaliteten och vården. Även till exempel stolar och britsar som inte klarar patientens vikt blir stigmatiserande. Därför behövs mer kunskap och anpassade lokaler. Utbildning behövs för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal ger både kunskapsbaserade insatser och ett gott bemötande.

Obesitas går att behandla

Det finns olika sätt att behandla obesitas, som är mer eller mindre effektiva för olika personer. Därför är det viktigt att erbjuda patienterna olika typer av behandling. Det behövs både mer behandling för att ändra beteenden på lång sikt (kombinerad levnadsvanebehandling) och större satsningar på läkemedel och kirurgi. Endast runt en procent av patienterna behandlas till exempel med läkemedel i dag. Tidiga insatser är viktiga för att hindra fortsatt viktuppgång, som ökar risken för följdsjukdomar och kan göra behandlingen mer resurskrävande. Eftersom obesitas är en kronisk sjukdom krävs också lång uppföljning, ibland livslång, och nya insatser vid behov. Sjukdomen kan dessutom vara svårbehandlad, och patienter kan behöva pröva flera behandlingar innan de får önskad effekt. 

Vården behöver bli mer jämlik

Det finns stora skillnader i obesitasvården när det gäller att utreda, behandla och följa upp patienterna. I både primärvården och den specialiserade vården skiljer sig andelen personer med obesitas som får behandling, liksom behandlingens innehåll. Dessutom är obesitas vanligare i socioekonomiskt utsatta grupper. Patienterna står också själva för stora kostnader, och många får inte tillgång till den behandling de skulle behöva. Många fler patienter behöver till exempel obesitaskirurgi. Inget av de aptitreglerande obesitasläkemedlen ingår ännu i den statliga läkemedelsförmånen.

Vårdnivå och remissrutiner – vuxna

Ohälsosamma matvanor och fysisk aktivitet

Läs mer om prevention och behandling vid ohälsosamma matvanor, otillräcklig fysisk aktivitet och metoden Fysisk aktivitet på recept (FaR).

Familjestödsprogram vid ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet

Det ingår i vårdcentralens basuppdrag att erbjuda familjestödsprogram vid ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet hos barn 2-5 och 6-12 år.

Familjestödsprogram innebär att vårdpersonalen ger stöd till vårdnadshavare att förbättra sina barns levnadsvanor. Åtgärden ska erbjudas på vårdcentral och BVC. I vissa fall när det stödet inte räcker även inom primärvårdsrehabilitering (PVR) och barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM). Stödet anpassas efter familjens förutsättningar och behov. Åtgärden kräver särskild kompetens. Region Stockholm erbjuder kostnadsfri utbildning.