Till start

Vårdgivarguiden

Klamydia blev en anmälningspliktig sjukdom 1988. Antalet rapporterade klamydiafall sjönk successivt fram till 1997. Därefter har antalet klamydiafall ökat kontinuerligt. År 2006 sågs en tillfällig avplaning av antal anmälda fall vilket berodde på spridningen av en ny variant av klamydia som inte upptäcktes i en del tester. Under de senaste åren har antalet nya fall planat av och 2019 rapporterades cirka 34 700 fall. För att minska spridningen av klamydia är det viktigt att smittskyddslagens intentioner följs. Adekvat behandling och information skall ges till patienten där klamydia har konstaterats och smittspårning skall göras enligt rekommendationer i kapitel 17.

Behandling får inte ges till partner utan föregående provtagning, men bör ges innan provtagningsresultatet föreligger till fast partner som anamnestiskt och/eller kliniskt kan antas vara smittad. Det åligger behandlande läkare att följa upp att uppgivna partner har kommit till undersökning.

När skall klamydiainfektion misstänkas?

  • Kvinnor med flytningar som ändrat karaktär eller uppvisar tecken på cervicit (flytning ur cervix och palpationsömhet) och/eller uretrit (sveda och trängningar).
  • Kvinnor med intermenstruella småblödningar, även vid p-pillermedicinering.
  • Kvinnor med misstänkt salpingit eller lågt sittande buksmärtor (se nedan).
  • Kvinnor med misstänkt appendicit, cholecystit eller pleurit i kombination med tecken på genital infektion.
  • Män med flytning från urethra eller med nytillkomna, övergående eller återkommande symtom på uretrit (miktionssveda och/eller trängningar).
  • Män med ospecifik irritation, t.ex. klåda i urinröret.
  • Män med prostatitbesvär, särskilt efter partnerbyte.
  • Män med tecken på epididymit eller papulös s.k. circinat balanit (som kan ingå i Reiter-syndromet).
  • Patienter med nytillkommen proktit.
  • Patienter med reaktiv artrit av typ morbus Reiter.
  • Patienter med misstanke på UVI/cystit där bakteriuri inte påvisats.
  • Vuxna och spädbarn med långdragen, ofta ensidig, konjunktivit.
  • Nyfödda med långvarig afebril hosta.
  • Patienter som nyligen bytt partner eller haft flera partner och som fått nytillkomna genitala symtom.
  • Sexualpartner(s) till patienter med genital infektion som behandlas med medel verksamt mot klamydiainfektion.
  • Patienter med annan sexuell överförbar infektion, t.ex. kondylom.

När bör man i övrigt överväga att erbjuda klamydiaprovtagning?

  • I samband med gynekologisk undersökning av sexuellt aktiva kvinnor.
  • Inför spiralinsättning.
  • Abortsökande.
  • Gravida under 30 år och alla förstagångsgravida.
  • I samband med urogenital undersökning av sexuellt aktiva män.
  • Om det misstänkta smittotillfället är mindre än en vecka tillbaka bör prov ändå tas för att inte missa tillfället och patienten erbjudas nytt test efter 2–3 veckor om det första är negativt. Det är inte känt hur lång tid det tar för att ett prov skall bli positivt.

Tänk på att ca 75 % av kvinnorna och 50 % av männen inte uppger några symtom och att långvarig (flera år) asymtomatisk klamydiainfektion kan förekomma.

Hos kvinnan kan klamydia orsaka en uppåtstigande infektion med salpingit som följd. Tidigare studier visar att 2–10 % av kvinnor som infekterats med klamydia får en salpingit. Salpingit ger ofta men inte alltid låga buksmärtor, dislokationsömhet vid den gynekologiska undersökningen och eventuellt kan en svullnad vid palpation noteras.

Det är svårt att kliniskt bedöma om en salpingit föreligger. Vid laparoskopi kan diagnosen ställas säkrare, men tidigt i sjukdomsförloppet kan förändringarna vara diskreta. Troligen har antalet "tysta" salpingiter ökat då antalet patienter med en egen kännedom om genomgången klamydiainfektion har minskat bland dem som utreds för infertilitet.

Akuta komplikationer till en salpingit ses i form av periappendicit, perihepatit och perisigmoidit då infektionen spridit sig från äggledarna ut i bukhålan. Dessa komplikationer är ovanliga, men tillstånden kan vålla differentialdiagnostiska bekymmer och leda till att grundinfektionen inte blir behandlad.

Sena komplikationer till en uppåtstigande klamydiainfektion är kroniska buksmärtor, ektopisk graviditet och infertilitet. Man räknar idag med att mellan 50–60 % av kvinnlig infertilitet beror på en genomgången klamydiainfektion.

Diagnostik av klamydiainfektion

NAAT teknik (Nucleic Acid Amplification Test), till exempel PCR (polymerase chain reaction), har hög känslighet och möjliggör bestämning av klamydia med urinprovtagning och pinnprov. Pinnprov kan användas om patienten nyligen urinerat. Angående provtagningsteknik, se kapitel 2:

Rekommendationen från år 2020 är följande:

Män
Miktionsfritt intervall på 2 timmar eftersträvas. Klinisk undersökning bör alltid göras av män med symtom. Den första urinportionen, cirka 10 ml, uppsamlas och fylls i ett speciellt transportrör. OBS! Medhavd urin skall inte användas.

Om det miktionsfria intervallet är kort eller om patienten har svårt att lämna urinprov kan pinnprov tas från urinröret.

Om analsex förekommit tas pinnprov från rektum. Det saknas tillräckligt med underlag för att allmänt rekommendera svalgprov om oralsex förekommit men det är brukligt att provta män som haft sex med män. Pinnprov tas i så fall från tonsiller och bakre svalgvägg.

För exakt provtagningsteknik se laboratoriets anvisningar.

Kvinnor
Miktionsfritt intervall på två timmar eftersträvas. Patient med symptom bör undersökas kliniskt. I första hand rekommenderas idag ett självtaget prov på vaginalsekret i första portionen urin eller sekretprov från vagina och/eller cervix i första portionen urin. Det går också bra med enbart självtaget prov på vaginalsekret.

Självtaget prov på vaginalsekret med eller utan urin rekommenderas för screening av kvinnor utan symtom och kan också användas vid andra tillfällen då genital undersökning inte görs. Enbart urinprov bör undvikas. Om anal- eller oralsex förekommit: se ovan för män.

För exakt provtagningsteknik se laboratoriets anvisningar.

En vägledning angående förekomst av genital infektion och eventuell klamydiainfektion kan fås via direktmikroskopi. Se kapitel 3:

Kontrollprov efter behandling:
Prov för behandlingskontroll kan tas 3–4 veckor efter avslutad behandling men anses av de flesta som onödigt. Kontrollprov skall dock alltid göras efter behandling under graviditet.

Behandling av klamydiainfektion

All behandling av konstaterad eller misstänkt klamydia är kostnadsfri enligt smittskyddslagen.

Förstahandspreparat är tetracykliner; förslagsvis tablett doxycyklin 100 mg två gånger dagligen i en vecka.

Alternativ behandling är en långverkande makrolid, azitromycin 1 g,  i engångsdos. Denna behandling bör reserveras till patienter som är dokumenterat negativa för Mycoplasma genitalium då det är risk att inducera resistens hos denna bakterie med en engångsdos av azitromycin. Behandlingen rekommenderas tills vidare endast vid särskild indikation (till exempel tetracyklin-överkänslighet eller förväntad dålig compliance vid längre behandling). OBS! att behandlingseffekten inte är avslutad förrän efter 7–10 dagar även med endosbehandling. Detta bör poängteras för patienten.

Vid graviditet rekommenderas behandling med tablett doxycyklin under första trimestern och senare under graviditeten (efter vecka 12) med makrolid. Specialistfall.

Samlag/nära slemhinnekontakt skall undvikas i 7–10 dagar tills patienten och partner i pågående relation är färdigbehandlade. Detta gäller även samlag med kondom. Gäller således även vid endosbehandling.

Ögoninfektion

Vuxna med klamydiakonjunktivit behandlas med tablett doxycyklin 100 mg 2 gånger dagligen i en vecka enligt ovan alternativt ekvivalent dos av erytromycin. Kom ihåg att alltid göra genital undersökning, smittskyddsanmälan och smittspårning i dessa fall.

Barn kan smittas vid förlossningen med ögonsymtom (konjunktivit) och/eller luftvägssymtom (pneumoni) som följd. Se nedan.

Provtagning och behandling av spädbarn med misstänkt klamydia:
Provtagningspinnen skrapas mot nedre ögonlockets insida. Vid konstaterad infektion, kom ihåg provtagning och behandling även av föräldrarna samt smittspårning! Remittera gärna till venereolog/Specialistmottagning för sexuell hälsa.

Om klamydia konstateras hos en kvinna som nyligen fött barn och det kan antas att hon haft infektion vid förlossningen, bör profylaktisk antibiotika-behandling till barnet övervägas.

Behandling av barn med klamydia eller misstänkt klamydia bör ske i samråd mellan barnläkare och venereolog. Som regel ges erytromycin i 14 dagar.

Partneromhändertagande

Behandling får inte ges till partner utan föregående provtagning, men bör ges innan provtagningsresultatet föreligger till fast partner som anamnestiskt och/eller kliniskt kan antas vara smittad. Det åligger behandlande läkare att följa upp att uppgivna partner har kommit till undersökning.

Tillfällig eller tidigare partner skall också provtas för klamydia. Behandling ges frikostigt om det finns tecken till infektion.

Ge aldrig partnerbehandling utan föregående undersökning och provtagning. Vad gäller partneruppföljning se kapitel 17:

Information

Under utredning och behandling bör sexuell avhållsamhet rekommenderas. Patienten skall ges både muntlig och skriftlig information, vilket skall dokumenteras i journalen.

Patienten skall upplysas om att re-infektion är vanlig om inte fast/regelbunden partner undersöks och behandlas. En allmän information om STI och säkrare sex bör ges inkluderande att kondom utgör ett relativt gott skydd mot klamydiasmitta och ger ett bra skydd även mot andra sexuellt överförbara infektioner.

Patientansvarig läkare ansvarar för att smittspårning görs och att uppgivna partner kommer till undersökning. Detta kan delegeras till annan personal på mottagningen eller via remiss till STI mottagning med uppdrag för remitterad smittspårning.
Se speciellt smittspårningsavsnitt kapitel 17:

Klamydia

Smittskydd Stockholms information om klamydia.

  • Uppdaterad: 3 december 2020

  • Faktagranskad: 3 december 2020

  • Redaktör: Anna Waldenström

  • Faktagranskare: Eva Björnelius, Karolinska Universitetssjukhuset