Miljö- och hälsoskyddet, objektburen smitta och smittskyddslagen

I smittskyddslagens första kapitel framgår att smittskyddsläkaren är ansvarig då smittan härrör från människor medan ansvaret, då det gäller smitta från djur eller objekt, kan åvila kommun, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket (10 §), så kallad objektburen smitta. I 2 kap. 10 § sägs också att: "Myndigheter inom smittskyddet, andra berörda myndigheter, läkare samt annan hälso- och sjukvårdspersonal skall samverka för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar."

Effektivare smittskydd

Smittskyddsarbetets effektivitet vilar till stor del på att det inte råder någon tveksamhet om när ansvaret för att vidta åtgärder inträder. För att skapa en snabbare och effektivare rapportering skall anmälningsförfarandet numera enligt smittskyddslagen enbart göras till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten. Tidigare gjordes, gällande vissa diagnoser, en anmälan även till kommunen miljö- och hälsa.

Smittskyddsläkarens underrättelseskyldighet

Smittskyddsläkaren skall efter en anmälan, genom den samlade information och överblick över ett större område smittskyddsläkaren har, bedöma vem som bör vidtaga åtgärder och samordna dessa.

Smittskyddsläkaren har därför fått en uttrycklig skyldighet att skyndsamt underrätta berörd myndighet då smittskyddsläkaren får uppgift om förekomsten eller misstänkt förekomst av smittsam sjukdom som påkallar åtgärder (6 kap.7 §). De myndigheter till vilka underrättelser skall lämnas kan förutom kommunerna vara till exempel Livsmedelsverket, Jordbruksverket och länsstyrelsen.

Kommuner och andra myndigheters ansvar vid objektburen smitta

Ingen tvekan skall finnas om när kommunerna skall agera vid en smittspridning av objektburen smitta. Av detta skäl har regeringen, förutom de regleringar i smittskyddslagen som ovan nämnts, kompletterat smittskyddsläkarens underrättelseskyldighet i smittskyddslagen med en bestämmelse i livsmedelslagen (25 §) varigenom berörd myndighet, oftast kommun, ges ett ansvar för att senast efter en sådan underrättelse vidtaga de åtgärder som behövs för att spåra och eliminera smittkällan.

Även i miljöbalken har införts en liknade skyldighet för kommunen (9:14 MB): "Kommunen skall utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor." Vid misstanke om att ett sällskapsdjur som innehas av privatperson eller ett objekt bär på en allvarlig smittsam sjukdom som kan föras över till människor, skall kommunen omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning (9:15 MB). Om det är nödvändigt för att förhindra spridning av sjukdomen får kommunen låta förstöra föremål av personlig natur och låta avliva sällskapsdjur som innehas av privatpersoner.

Denna skyldighet finns oavsett om misstanken grundar sig på underrättelse från smittskyddsläkaren eller information från annat håll. Liknande bestämmelser finns i epizootilagen (3 §) och zoonoslagen (3 §).

Samråd och samarbete

Ansvaret för att smittskyddsåtgärder vidtas kommer således även i fortsättningen vara uppdelat mellan flera olika aktörer. Det är därför viktigt att dessa aktörer samverkar och att smittskyddsåtgärder samordnas. I 6 kap 7 § smittskyddslagen regleras att smittskyddsläkaren, andra berörda myndigheter och kommunen har rätt till samråd med anledning av den information som lämnas genom bl.a. smittskyddsläkaren underrättelser till kommunerna. Hur mycket information i ärendet som smittskyddsläkaren kan lämna ut måste bedömas i varje enskilt fall och definieras av offentlighets och sekretesslagens reglering i 25 kap. 1 §.

Kontakt