Till start

Vårdgivarguiden

Brödsmule-navigation

Våld i nära relationer omfattar alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående i både heterosexuella och samkönade relationer samt inom syskon- och andra familje- och släktrelationer. Det som kännetecknar våld i nära relation är att den utsatta och den som använder våld har en nära relation med känslomässiga band till varandra. Detta gör det svårt för den våldsutsatta att göra motstånd, bryta relationen eller berätta om det hen är utsatt för.

Våldet utövas oftast i hemmet eller på platser där utomstående har dålig insyn. Det gör att våldet ofta kan fortsätta utan att någon utomstående märker något eller reagerar.

Den vanligaste formen av våld i nära relationer utövas av en man mot en kvinna som han har eller har haft en relation till. Det våld en kvinna utsätts för är ofta grövre och mer systematiskt i förhållande till det våld en man utsätts för av en kvinnlig partner.

Våldets omfattning i siffror

Sammanhållen statistik över förekomsten av våld i nära relationer saknas för de senaste åren i Sverige och de studier som finns är några år gamla.

2012 genomförde Brottsförebyggande rådet, BRÅ, en kartläggning av utsatthet för brott i nära relationer. Av denna undersökning framgår att ungefär 7 procent av befolkningen utsatts för någon form av psykiskt eller fysiskt våld av nuvarande eller tidigare partner under det senaste året. Studien visar vidare att det våld som utövas mot kvinnor är betydligt grövre, upprepat och mer systematiskt än det våld som drabbar män. Omkring 30 procent av kvinnorna och 2,5 procent av männen som i studien uppger att de utsatts för våld under det senaste året, blev så grovt misshandlade inom ramen för en nära relation att de behövde uppsöka sjukvården.

Sett ur ett livstidsperspektiv har var fjärde kvinna och var sjätte man någon gång varit utsatt för sexuellt, fysiskt eller psykiskt våld av någon närstående. I Sverige dödas varje år i snitt 16-22 kvinnor av en manlig nuvarande eller före detta partner. Motsvarande siffra för män dödade av en kvinnlig nuvarande eller före detta partner är 2-4 personer per år.

År 2017 gjorde Folkhälsomyndigheten en studie med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa. I denna studie kan vi utläsa att 11 procent av kvinnorna och 1 procent av männen någon gång under sin livstid utsatts för försök till samlag genom fysiskt våld eller hot om fysiskt våld. Vidare har 7 procent av kvinnorna och 1 procent av männen utsatts för påtvingat samlag med fysiskt våld eller hot om fysiskt våld någon gång under sin livstid. Då vi från andra studier vet att förövaren vid allvarliga sexuella övergrepp ofta är en aktuell eller tidigare partner, kan vi dra slutsatsen att sexuellt våld drabbar såväl kvinnor som män inom ramen för en nära relation men att kvinnor är betydligt mer utsatta än män.

Omkring 10 procent av alla barn i Sverige uppskattas leva med våld i familjen. Fem procent upplever våld ofta. Att vara våldsutsatt genom att se och höra våld mellan de vuxna som ska vara ens närmaste anknytningspersoner och beskyddare, är minst lika allvarligt som att själv bli utsatt för direkt våld. Barn som bevittnar våld löper också hög risk att själva utsättas för fysiskt våld

Våldets uttryck och syfte

Bakom allt våldsutövande finns en avsikt. När det gäller relationsvåld handlar det ofta om att inskränka den andras rörelsefrihet, hindra hen från att göra något hen vill eller tvinga hen att göra något hen inte vill. Att använda olika former av våld är ett effektivt sätt att utöva makt och kontroll eftersom våldet skrämmer och skadar den utsatta. Våld i nära relationer kan visserligen ske vid ett enstaka tillfälle men vanligare är att våldet eskalerar och tenderar att öka i omfattning och allvarlighetsgrad över tid.

Våld kan utövas på många olika sätt:

  • Fysiskt våld kan vara slag, sparkar, avrivet hår och knuffar som ofta lämnar synliga skador, till exempel blåmärken, svullnader, tandfrakturer, bitmärken eller rivmärken.
  • Psykiskt våld innebär verbala kränkningar, hot, isolering och integritetskränkande handlingar som kontroll av telefonsamtal, sms och mejl. Till psykiskt våld hör också latent våld, det vill säga underliggande och outtalade hot om bestraffning.
  • Sexuellt våld kan innebära oönskad beröring, att bli tvingad till sexuella handlingar eller våldtäkt.
  • Försummelse kan innebära att en person inte får sina dagliga behov tillgodosedda som exempelvis mat, hygien och medicin. Försummelse drabbar oftast personer som är beroende av andra för sin dagliga livsföring och riktas främst mot personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, äldre och barn.
  • Materiellt och ekonomiskt våld kan till exempel innebära förstörda tillgångar eller ofrivilliga avtal.
  • Upplevelse av våld i hemmet avser barn som bevittnar våld mot en anknytningsperson.

Våldet normaliseras

I en relation där det förekommer våld sker ofta en långsam och subtil normalisering av våldet. De kontrollbeteenden som våldsutövaren använder kan ofta till en början tolkas som kärlekshandlingar och omsorg av den andra parten. Det kan handla om att systematiskt erbjuda sig att hämta och lämna på jobbet, att vara mån om vilka partnern träffar eller att komma med försiktiga kommentarer om klädsel eller uppförande. Successivt förskjuts gränserna och det som från början kunde förstås som omsorg och välvilja blir allt mer kontrollerande och hotfullt. Livsutrymmet för den våldsutsatta minskar och isoleringen leder till att det blir allt svårare att upprätthålla upplevelsen för vad som är acceptabelt och rimligt. För att undvika hot, kränkningar och förnedring anpassar sig den våldsutsatta mer och mer. Om det fysiska våldet debuterar händer det ofta i den här fasen.

Normaliseringen till våldet möjliggörs till stor del av att relationen präglas av starka känslor som till en början är mycket positiva. Även när våldet eskalerar finns det också stunder av kärlek och värme. Dessa stunder inträffar ofta efter en våldshändelse. Våldsutövaren är ångerfull och visar ömhet och kärlek, vilket väcker den våldsutsattas hopp om att allt kan bli bra igen. Växlingen mellan våld och värme är en central del i normaliseringsprocessen. Våldsutövaren externaliserar vanligtvis våldet och menar att hen är tvungen att handla som hen gör på grund av vad partnern gör eller inte gör. Den våldsutsatta å sin sida har en tendens att tro på förövarens negativa bild och skyller ofta våldshändelserna på sig själv och sin egen värdelöshet.

I förhållanden som präglas av våld i nära relation är den våldsutsatta ofta mycket ambivalent till att lämna relationen. Vid sidan om de starka känslomässiga band som ofta finns mellan den våldsutsatta och våldsutövaren, och som kan göra det svårt att sluta hoppas på förändring, finns ofta också stark rädsla för att våldet ska trappas upp och för att barn eller husdjur ska komma till skada. Brist på sociala kontakter, skuld och skam och ekonomiskt beroende är ytterligare faktorer som försvårar ett uppbrott. 

Särskilda sårbarhetsfaktorer

Särskild sårbarhet innebär att en person löper större risk att utsättas för våld eller att våldsutsattheten kan vara svårare att upptäcka. En särskild sårbarhetsfaktor kan vara att personen står i starkt beroendeförhållande till närstående socialt, praktiskt eller ekonomiskt. Vidare kan risken för att drabbas av våld i nära relation vara högre om personen är okunnig om sina rättigheter, har språksvårigheter, lever isolerat eller i ett sammanhang där hedersnormer upprätthålls. Alla dessa faktorer kan påverka den utsattas möjligheter att berätta om sina erfarenheter och söka stöd och hjälp.

Det är också viktigt att vara vaksam på hur föreställningar om våld och våldsutsatthet kan leda till att vissa personers våldsutsatthet kan vara svårare att upptäcka. Det kan exempelvis gälla äldre personer, personer som lever i samkönade relationer eller personer som lever med missbruk.

Våld och ohälsa

Att leva med våld i sin närmaste relation innebär en enorm påfrestning såväl fysiskt som psykiskt. Att inte ha en plats där man känner sig trygg leder till ett ständigt stresspåslag. Att inte få sova och vila leder till nedsatt immunförsvar och kognitiva svårigheter. Att kontrolleras, hotas och frågas ut leder till ångest och uppgivenhet. Listan kan göras lång. Människor som är och har varit våldsutsatta söker ofta hälso- och sjukvården men de gör det sällan på grund av våldet. Istället handlar det ofta om olika slags symptom som det kan vara viktigt för hälso-och sjukvårdens personal att vara vaksamma på och utreda vidare om man inte hittar rimliga förklaringar.

Såväl internationell som svensk forskning visar att det finns starka kopplingar mellan våldsutsatthet och ohälsa. När det gäller fysiskt hälsoutfall lider personer med våldserfarenheter i betydligt mycket högre grad än andra av olika former av smärttillstånd framförallt från rygg, huvud, nacke och mage. Vidare är kardiovaskulära avvikelser (tex hjärtinfarkt och högt blodtryck), diabetes typ 2, vissa respiratoriska tillstånd som astma och allergi och gynekologiska symptom vanligare bland personer som varit utsatta för våld. 

Våldsutsatta personer söker ofta hälso-och sjukvården på grund av psykisk ohälsa. Det finns mycket starka samband mellan våldsutsatthet och depression, ångest, självskadebeteende, självmordsbenägenhet, sömnproblem och nedsatta kognitiva funktioner.

Även tandvården möter våldsutsatta personer. Tecken på våldsutsatthet kan vara fysiska skador på hals och huvud, bettfysiologiska besvär eller stark tandvårdsrädsla.

Hälso- och sjukvårdens ansvar för att upptäcka våldsutsatthet

Hälso- och sjukvårdens ansvar för att upptäcka, hantera och hänvisa våld i nära relation regleras i Socialstyrelsens Föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:4 Våld i nära relationer  Här framgår bland annat att om en vuxen person visar symtom eller tecken som väcker misstanke om att någon har utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående, ska hälso- och sjukvårdspersonalen fråga den vuxne i enrum om orsaken till symtomen och tecken. Vidare framgår hälso- och sjukvårdspersonal ska göra en orosanmälan om det finns barn i hemmet, informera om möjligheter till stöd och hjälp, dokumentera symptom och skador samt åtgärder och fastställa rutiner på arbetsplatsen för att utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta (8 kap, 9§).

Regionala rutiner för hälso-och sjukvårdens arbeta med våld i nära relation finns i Regionalt vårdprogram för våld i nära relationer samt för primärvården i Viss: