Bild på Annika HässlerDu företräder personer med funktionsvariationer med målet att uppnå full jämlikhet och delaktighet i samhället. Vilka frågor är särskilt viktiga att arbeta med i FVM utifrån er förening?

Det finns ett par olika och en viktig fråga gäller universell design som innebär att miljöer, produkter och tjänster utformas så att de blir användbara efter människors olika förutsättningar. Ett exempel på det är att höjd och bredd på en plattform ska vara utformad så att en rullstolsburen person kan rulla ut ur en tågvagn och vända rullstolen utan svårigheter. En sådan anpassning kommer även småbarnsföräldern med barnvagn till gagn. Det som är bra för den med en funktionsvariation är ofta saker som är till nytta för de flesta.

Ett annat viktigt område att ta hänsyn till när man kravställer funktionalitet på det nya it-stödet är att mer än en funktionsvariation kan förekomma hos samma person. Ofta utgår en frisk person ifrån att man antingen är blind eller har svårt att gå. Om exempelvis en funktion ska utformas för en synnedsatt användare med talsyntes och personen samtidigt är hörselskadad, är det en värdelös lösning.

Därtill är det av största vikt att komma ihåg att personer med funktionsvariationer inte enbart är patienter, utan också anställda i regionen. Det gäller att det nya systemet anpassas efter olika behov redan från början vilket kommer till godo för framtida arbetstagare med funktionsvariationer som kan berika en verksamhet.
Hur upplever du möjligheten att påverka och bidra till utvecklingen av FVM?

Jag upplever att det varit väldigt positivt och ett givande och tagande där vi har goda möjligheter att påverka, men också fått bra återkoppling på våra frågor från FVM. Sedan är det viktigt att ha en realistisk uppfattning om vad som är genomförbart. Rådets funktion är att redan från början tänka till vilken funktionalitet som krävs så att vi inte behöver korrigera det i efterhand för att 5-10% av befolkningen inte kan använda sig av it-stödet.

Känslan är att vi i Patient- och närståenderådet har inkommit med synpunkter som bidragit till en och annan aha-upplevelse, eftersom det här är frågor som man inte tänker på dagligen. FVM har lyssnat in och ord har blivit handling genom att patienter tillsatts i grupper som medverkar i programmets olika faser för att säkerställa kvaliteten på arbetet.

Hur tror du att era medlemmar ställer sig till den digitala utvecklingen av vården?

Generellt är min uppfattning att man är positivt inställd till digitala lösningar. Det underlättar för många av medlemmarna jag representerar att man kan sitta i lugn och ro i hemmamiljö i kontakten med vården. Sedan finns en övergripande oro i samhället generellt som gäller informationssäkerhet. Det är viktigt att känna trygghet och att man har en vårdgivare som värnar om ens bästa.

En annan oro gäller kostnadsaspekten när tjänster digitaliseras och en förutsättning är att man äger en smartmobil där applikationer laddas ned för att använda tjänsterna. Personer med funktionsvariationer är överrepresenterade i grupper som har det socioekonomiskt sämre ställt. Därtill kommer kunskapsproblematiken och frågan hur jag ska lära mig att använda nya digitala verktyg. Det finns en övertro på att denna grupp automatiskt växer bort med den nya generationen som får lära sig allt det här. Man glömmer då att det alltid kommer att finnas en grupp som inte kan använda digitala hjälpmedel på grund av kognitiva utmaningar av olika slag, medfödda eller förvärvade. Med det sagt behövs alternativa metoder få finnas kvar, som att gå på fysiska besök eller få ett provsvar per post. Informationen på skärmar behöver också anpassas så att det inte är för mycket text eller går för fort vid övergångar mellan bilder.