Miljö- och hälsoskyddet inom kommunen, objektburen smitta och smittskyddslagen

Smittskyddslagen innehåller föreskrifter om smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor. Bestämmelser om smittskyddsåtgärder som rör djur eller livsmedel eller andra objekt finns i miljöbalken, livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m., epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658).

Effektivare smittskydd

Smittskyddsarbetets effektivitet vilar till stor del på att det inte råder någon tveksamhet om när ansvaret för att vidta åtgärder inträder. Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom det område där han eller hon verkar enligt 1 kap. 9 §. Smittskyddsläkaren skall planera, organisera och leda smittskyddet och verka för effektivitet, samordning och likformighet.

Anmälan av anmälningspliktiga sjukdomar ska göras till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten.

Smittskyddsläkarens underrättelseskyldighet

Smittskyddsläkaren ska efter en anmälan, genom den samlade information och överblick över ett större område smittskyddsläkaren har, bedöma vem som bör vidtaga åtgärder och samordna dessa.

Smittskyddsläkaren har därför fått en uttrycklig skyldighet att skyndsamt underrätta berörd myndighet, och samordna arbetet, för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar (1 kap. 10 § SmL) eller då smittskyddsläkaren får uppgift om förekomsten eller misstänkt förekomst av smittsam sjukdom som påkallar åtgärder (6 kap.7 § SmL).

Kommuner och andra myndigheters ansvar vid objektburen smitta

Ingen tvekan ska finnas om när kommunerna ska agera vid en smittspridning av objektburen smitta. Av detta skäl har regeringen, förutom de regleringar i smittskyddslagen som ovan nämnts, kompletterat smittskyddsläkarens underrättelseskyldighet i smittskyddslagen med en bestämmelse i livsmedelslagen (25 §) varigenom berörd myndighet, oftast kommun, ges ett ansvar för att senast efter en sådan underrättelse vidtaga de åtgärder som behövs för att spåra och eliminera smittkällan.

Även i miljöbalken finns en liknade skyldighet för kommunen (9:14 MB): "Kommunen ska utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor." Vid misstanke om att ett sällskapsdjur som innehas av privatperson eller ett objekt bär på en allvarlig smittsam sjukdom som kan föras över till människor, ska kommunen omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning (9:15 MB). Om det är nödvändigt för att förhindra spridning av sjukdomen får kommunen låta förstöra föremål av personlig natur och låta avliva sällskapsdjur som innehas av privatpersoner.

Denna skyldighet finns oavsett om misstanken grundar sig på underrättelse från smittskyddsläkaren eller information från annat håll. Liknande bestämmelser finns i epizootilagen (3 §) och zoonoslagen (3 §).

Samråd och samarbete

Ansvaret för att smittskyddsåtgärder vidtas är således uppdelat mellan olika aktörer (t ex kommunen, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen. Det är därför viktigt att dessa aktörer samverkar och att smittskyddsåtgärder samordnas. I 6 kap 7 § smittskyddslagen regleras att smittskyddsläkaren, andra berörda myndigheter och kommunen har rätt till samråd med anledning av den information som lämnas genom bl.a. smittskyddsläkaren underrättelser till kommunerna. Hur mycket information i ärendet som smittskyddsläkaren kan lämna ut måste bedömas i varje enskilt fall och definieras av offentlighets och sekretesslagens reglering i 25 kap. 1 §.

Kontakt