Så bestäms hjälpmedelsutbudet

Med hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses främst de hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan ska kunna tillgodose grundläggande personliga behov, förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och i närmiljön, orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i hemmet, gå i skolan och delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter.

Till hjälpmedel för vård och behandling räknas dels vissa medicintekniska produkter, dels hjälpmedel som kompenserar för förlust av en kroppsdel eller en kroppsfunktion eller som kan behövas efter en medicinsk behandlingsinsats. Hjälpmedel som används vid behandling kortare tid än sex månader bekostas av behandlande vårdgivare.

Beslut om vilka hjälpmedel som kan förskrivas

Varje sjukvårdshuvudman beslutar vilka produktgrupper som ska kunna förskrivas som hjälpmedel. När det finns behov av att införa nya hjälpmedel följer Region Stockholms "Rutin för införande av nya hjälpmedel". 

Där beskrivs de tre olika processerna för införande av nya hjälpmedel:

• nya produkter där produktgruppen inte finns med som godkänd ISO-kod i Hjälpmedelsguiden
• nya produkter där produktgruppen finns med som ISO-kod i Hjälpmedelsguiden, men där hjälpmedelsgruppen inte finns med i Kloka listan
• nya produkter där produktgruppen finns med som ISO-kod och hjälpmedelsgruppen finns med på Kloka listan.

Arbetsgrupper tar fram förslag på utbud

Kloka hjälpmedelslistan, första- och andrahandsval, som visas i Hjälpmedelsguiden är sortimentet av hjälpmedel som ska förskrivas om det uppfyller brukarens behov.

Kloka hjälpmedelslistan tas fram via sortimentsgrupper inom respektive hjälpmedelsverksamhet för att få ett funktionellt och kostnadseffektivt sortiment. Samverkan sker med förskrivare och brukare. Förstahandsvalet täcker majoriteten av brukarnas behov. Om brukarens behov inte tillgodoses av förstahandsvalet kan man gå vidare till  andrahandsvalet.

Om behovet inte tillgodoses av kloka hjälpmedelslistan finns det möjlighet att förskriva utanför listan, förutsatt att den tänkta produkten inte betraktas som ett egenansvar. För behov utanför kloka hjälpmedelslistan får förskrivaren kontakta respektive hjälpmedelsverksamhet.