Begreppsförklaringar

Patient och brukare

Den person som får vård och behandlingar från hälso- och sjukvården, som till exempel rehabiliteringsinsatser, är patient. Den som får ett hjälpmedel förskrivet och använder det är brukare. I Hjälpmedelsguiden används främst begreppet brukare.

Barn

Med barn avses i Hjälpmedelsguiden personer under 18 år.

Förskrivare

Förskrivare av hjälpmedel är hälso- och sjukvårdspersonal som mot bakgrund av genomförd behovsbedömning, till en namngiven person, väljer lämplig specifik produkt.

Definition av hjälpmedel som är ett hälso- och sjukvårdsansvar

Definitionen av hjälpmedel i Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning är: "Med hjälpmedel avses de medicintekniska produkter, enligt ISO 9999, som kräver hälso- och sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning och utprovning och som är avsedda att kompensera förlorad funktion, förbättra nedsatt funktion eller vidmakthålla funktion och förmåga att klara varje dags aktivitet och främja full delaktighet."

Två kategorier av hjälpmedel

Hjälpmedel indelas i två kategorier; dels hjälpmedel för den dagliga livsföringen, dels hjälpmedel för vård och behandling.

Med hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses främst de hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan ska kunna tillgodose grundläggande personliga behov, förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och i närmiljön, orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i hemmet, gå i skolan och delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter.

Till hjälpmedel för vård och behandling räknas dels vissa medicintekniska produkter, dels hjälpmedel som kompenserar för förlust av en kroppsdel eller en kroppsfunktion eller som kan behövas efter en medicinsk behandlingsinsats. Hjälpmedel som används vid behandling kortare tid än sex månader bekostas av behandlande vårdgivare.
Varje sjukvårdshuvudman beslutar vilka produktgrupper som ska kunna förskrivas som hjälpmedel.

Särskilda kompetenser

I Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning och i Hjälpmedelsguiden används begreppet hälso- och sjukvårdens särskilda kompetenser. Med det avses att utifrån medicinsk kompetens bedöma funktionsnivå och aktivitetsförmåga för att i samråd med brukaren och/eller närstående bedöma vilka åtgärder som ska sättas in. Förskrivaren bedömer behov, provar ut, anpassar och tränar in samt följer upp och utvärderar hjälpmedlets funktion och nytta.

Kloka hjälpmedelslistan, första- och andrahandsval av hjälpmedel

Kloka hjälpmedelslistan som visas i Hjälpmedelsguiden är sortimentet av hjälpmedel som kan förskrivas om det uppfyller brukarens behov. Kloka hjälpmedelslistan tas fram via sortimentsgrupper inom respektive hjälpmedelsverksamhet för att få ett funktionellt och kostnadseffektivt sortiment. Samverkan sker med förskrivare och brukare. Förstahandsvalet täcker majoriteten av brukarnas behov. Om brukarens behov inte tillgodoses av förstahandsvalet kan man gå vidare till andrahandsvalet. Om behovet inte tillgodoses av kloka hjälpmedelslistan finns det möjlighet att förskriva utanför listan, förutsatt att den tänkta produkten inte betraktas som ett egenansvar. För behov utanför kloka hjälpmedelslistan kontaktar förskrivaren respektive hjälpmedelsverksamhet.

Varje dags-aktivitet

I Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning och i Hjälpmedelsguiden används begreppet ”varje dags-aktivitet”.
Med ”varje dags-aktivitet” avses återkommande aktiviteter för den dagliga livsföringen i hemmet och närmiljön samt återkommande behov av vård och behandling. 
Med återkommande menas oftast dagligen men det kan även vara mera sällan beroende på individuella behov. Aktiviteter är i hög grad miljörelaterade, eftersom de påverkar och påverkas av den miljö personen lever i. Även barns lek betraktas som en "varje dags-aktivitet". 

Egenvård vid sjukvårdsinsatser

Begreppet egenvård vid förskrivning av förband, nutrition, testmaterial vid diabetes och kompressionsbandage innebär att brukare eller anhörig utför sjukvårdsinsatser efter instruktion eller delegation av sjukvårdspersonal. För dessa produkter betalar brukaren en egenavgift.

Egenvård vid fritt val av hjälpmedel

Förskrivaren gör en behovsbedömning i samråd med brukaren. Om förutsättning för förskrivning är uppfylld beslutar förskrivare och brukare tillsammans att tillämpa Fritt val av hjälpmedel i det enskilda ärendet. Förskrivaren fattar därefter efter ett beslut om egenvård enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:6).

Egenansvar

Konsumentprodukter som kan kompensera för funktionsnedsättning och som går att införskaffa i öppna handeln och som normalt finns i hemmen bör betraktas som egenansvar. Förskrivaren ska enligt Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning informera brukaren om lämpliga produkter och var de kan inköpas.