Hälsofrämjande hälso- och sjukvård

I det hälsofrämjande arbetet ingår verksamhetsområden som på olika sätt stärker hälsan hos invånarna och minskar behovet av hälso- och sjukvård. Det kan till exempel vara att stödja hälsosamma levnadsvanor, kommunikation om sexuell och reproduktiv hälsa, hälsovägledare för gravida med övervikt eller fetma, vaccination-och screeningprogram, samverkan kring ofrivillig ensamhet och befolkningsinriktat arbete vid husläkarmottagningar. Med ett hälsofrämjande förhållningssätt kan individens egen förmåga att påverka sin hälsa i positiv riktning stärkas och livskvaliteten höjas.

Varför behövs en hälsofrämjande hälso- och sjukvård?

Hälso- och sjukvårdens hälsofrämjande arbete kan stödja individen till bättre hälsa och förebygga att risk för att ohälsa uppstår. Individen kan få uppleva fler friska levnadsår tack vare att tidiga insatser stärker hälsa och förebygger ohälsa eller komplikation, förhindrar sjukdom, förkortar sjukdomsperiod eller lindrar sjukdomens grad. Behovet av mer omfattande insatser i ett senare skede kan minska. En friskare befolkning har mindre behov av hälso- och sjukvårdens resurser och det hälsofrämjande arbetet bidrar på så sätt till en effektivare hälso- och sjukvård. Det här är grunden för hälso- och sjukvårdens hälsofrämjande arbete.

Vad behöver vi göra?

Det hälsofrämjande perspektivet ska genomsyra all hälso- och sjukvård

I en hälsofrämjande hälso- och sjukvård arbetar verksamheterna med ett hälsofrämjande perspektiv i hela vårdkedjan och genom hela livet; vid hälsofrämjande insatser, förebyggande insatser, behandling, rehabilitering, uppföljning, råd och stöd samt egenvård. Det innebär även att hälso- och sjukvården stödjer hälsofrämjande befolkningsinriktade insatser och samverkar med olika sektorer i lokalsamhället i gemensamma initiativ.

Hälsofrämjande förhållningssätt skapar delaktighet i vårdmötet

Samtalet om individens hälsa är centralt och utgångspunkten är hens hälsa, behov, livssituation, förmåga och resurser.  Det är hälso- och sjukvårdens ansvar att skapa möjlighet för individen att medverka och vara delaktig i vård och planering. Individens egna resurser ska tillvaratas och tilltron till den egna förmågan kan stärkas genom att individens egna mål och förmåga lyfts i aktiv dialog vid planering och genomförande av olika insatser i vården.

Stöd till egenvård

Egenvård är en viktig del i hälso och sjukvården där medarbetare kan stötta individen att utifrån den egna förmågan kunna hantera delar av sin vård, sin hälsa eller sjukdom. Att känna tilltro till sin förmåga och att vara en viktig medaktör i den egna vården är viktiga parametrar som i sig främjar hälsa. 

Egenvård innebär även att invånare, utan kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel söker information på 1177 eller bedömer behov av receptfria läkemedel.

Hälsosamma levnadsvanor förebygger sjukdomar

Forskning visar att flera av våra vanligaste kroniska sjukdomar kan förebyggas genom förändrade levnadsvanor. De levnadsvanor som Socialstyrelsen och nationell kunskapsstyrning särskilt uppmärksammar är tobaksbruk, riskbruk av alkohol, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Cirka en femtedel av sjukdomsbördan i Sverige kan tillskrivas de här levnadsvanorna då de bidrar till förekomst av hjärt-kärlsjukdom, cancer och typ 2‑diabetes liksom till metabola riskfaktorer som högt blodtryck, övervikt eller fetma, högt blodsocker och högt kolesterol. 

Hälso- och sjukvården har i uppdrag att systematiskt stötta personer som vill förändra sina levnadsvanor. Regionens rekommendationer för arbetet med ohälsosamma levnadsvanor följer ”Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor” och omfattar de fyra levnadsvanorna tobaksbruk, alkoholvanor, fysisk aktivitet och matvanor.

Rutiner underlättar systematiskt arbete

Ett systematiskt arbetssätt ökar möjligheten att arbeta resurseffektivt, dra nytta av tidigare erfarenheter och nå uppsatta mål. Tydliga rutiner för hur det hälsofrämjande arbetet bedrivs inom verksamheten skapar bra förutsättningar för planering och genomförande av hälsofrämjande arbete i hela vårdkedjan.

Rutiner för hälsofrämjande och förebyggande insatser ser olika ut inom olika vårdområden, men ansvaret för ett systematiskt arbete är vårdgivarens. Det kan till exempel innebära att bereda medarbetare möjlighet att delta i fortbildning eller att regelbundet analysera eget data över levnadsvanearbetet på enheten. Uppföljning bör ske systematiskt i ordinarie uppföljningsprocess, till exempel i årlig verksamhetsberättelse.

De fyra perspektiven

Hälsofrämjande hälso- och sjukvård kan beskrivas i fyra perspektiv:

• individ/patient
• befolkning
• medarbetare
• styrning och ledning