Till start

Vårdgivarguiden

Brödsmule-navigation

Klamydia ingår som en allmänfarlig sjukdom i smittskyddslagen (SFS 2004:168). Allmänfarliga sjukdomar definieras i lagtexten som smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade.

Klamydia, som inte är en livshotande sjukdom, finns med som allmänfarlig sjukdom på grund av att den kan ge allvarliga konsekvenser (till exempel sterilitet) om inte smittspårning genomförs och diagnos kan ställas. Att klamydia är en allmänfarlig sjukdom ger den en speciell status i smittskyddslagen.

  • Undersökning, vård och behandling samt läkemedel som är ägnad att minska risken för smittspridning är gratis för patienten inom Regionens hälso- och sjukvård. Skulle det kosta pengar att gå och testa sig för klamydia kanske färre skulle göra det.
  • I och med att klamydia är en allmänfarlig sjukdom kan också smittskyddslagens tvångsbestämmelser tillämpas på personer som t.ex. misstänks ha en klamydiainfektion men som inte vill provta sig. Det finns även en skyldighet för en person som är smittad av klamydia att medverka vid smittspårning.

Provtagning

En person är enligt smittskyddslagens bestämmelser tvingad att gå och provta sig om hen  vet eller har anledning att misstänka att hen bär på klamydia eller annan allmänfarlig sjukdom. Skäl att anta eller misstänka att man är smittad kan till exempel vara.

  • då man har symtom som är typiska för sjukdomen
  • då man utsatts för risk att smittas av någon som man vet eller får reda på är smittad
  • om man fått ett partnerbrev från en mottagning.

Vid alla dessa tillfället är man tvungen att gå och provta sig omgående (3 kap. 1 § SmL). Mottagningen som genomfört partnerspårningen måste alt är skyldiga att anmäla en kontakt som inte kommer för provtagning, till smittskyddsläkaren. Om en person således får ett brev från en mottagning om att hen är uppgiven som kontakt i en partnerspårning och inte provtar sig, kommer den personen att bli anmäld till smittskyddsläkaren i Stockholms län (3 kap 6 § SmL).

Smittskyddsläkarens personal ska, när anmälan kommit in, försöka få personen att provta sig. Kontakt tas med hjälp av till exempel brev, telefonsamtal, sociala medier och ibland hembesök. Om personen trots uppmaningar från smittskyddsläkaren inte lämnar prov kan smittskyddsläkaren ansöka om tvångsprovtagning hos länsrätten (3 kap. 2 § SmL).

Skyldighet att följa förhållningsregler

”Den som bär på, eller misstänks bära på, en allmänfarlig sjukdom skall erhålla förhållningsregler av sin behandlande läkare i syfte att hindra smittspridning” (4 kap. 2 § SmL). Patienten ska få sina förhållningsregler både muntligt och skriftligt. Förhållningsreglerna kan vara att patienten måste komma på återbesök till sin behandlande läkare, att hen måste tillämpa så kallat säker sex, det vill säga. använda kondom och informera sin partner vid sexuell kontakt. Under antibiotikabehandlingen mot klamydia råder sexuell avhållsamhet.

Om patienten inte följer de förhållningsregler hen fått, kan anmälan göras till smittskyddsläkaren av behandlande läkare.

Smittspårning / partnerspårning

Partnerspårning är ett mycket viktigt redskap för att bekämpa smittspridning av klamydia. Varje behandlande läkare har skyldighet att genomföra partnerspårning med person som har klamydia eller misstänks ha klamydia. Anledningen till att partnerspårning betonas, är att klamydia ofta inte ger symtom samt att snabb upptäckt och behandling förhindrar allvarliga biverkningar som till exempel sterilitet.

På samma sätt som en läkare är skyldig att genomföra smittspårning, har en patient som har klamydia eller som misstänks vara smittad en skyldighet att delta i en smittspårning. (3 kap. 4 § SmL). Syftet är att patienten ska uppge de kontakter som hen haft under en viss tid. Alla uppgifter som patienten lämnar till partnerspåraren är skyddade av hälso- och sjukvårdssekretessen som är mycket sträng (7 kap. 1 § SekrL). Ingen av de personer som uppges i en smittspårning har möjlighet att få reda på vem som uppgav dem.

Fördjupning

 

  • Uppdaterad: 1 september 2020

  • Faktagranskad: 1 mars 2020

  • Redaktör: Tomas Wahl

  • Faktagranskare: Peter Gröön, Landstingsjurist, Smittskydd Stockholm