Kostnadsfrihet/avgiftsfrihet vid undersökning, vård och behandling av allmänfarlig sjukdom

Enligt smittskyddslagen (2004:168) har patienter med en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom rätt till kostnadsfri undersökning, vård och behandling om den behandlande läkaren/förskrivaren bedömer att risken för smittspridning därmed minskar.

Smittskyddsläkarens generella bedömning av kostnadsfriheten

Kostnadsfrihet för patienten omfattar de undersökningar som behövs för att fastställa om en patient är smittsam/smittad av en allmänfarlig sjukdom eller inte samt behandling för densamma.

Om behandlande läkare på rimlig klinisk eller epidemiologisk grund bedömer att det finns en misstanke om att en patient är smittad av en allmänfarlig sjukdom ska patienten inte betala patientavgift för vare sig besök, undersökning, provtagning eller behandling. Besöket ska då vara kostnadsfritt även om patientens anledning till besöket är en annan, till exempel kan patienten söka på grund av misstänkt urinvägsinfektion men behandlande läkare i stället misstänka klamydiainfektion.

Vilka omfattas av kostnadsfriheten för allmänfarliga sjukdomar?

Rätt till kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen 7 kap. 1 § (läkemedel) och 2 § (undersökning, vård och behandling) har:

• den som enligt 5 kap. socialförsäkringsbalken är bosatt i Sverige,
• den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EU-medborgare med sjukförsäkringskort),
• utländska sjömän när det gäller undersökning, vård, behandling och läkemedel vid gonorré, klamydia och syfilis enligt en internationell överenskommelse om vissa lättnader för sjömän vid behandling för könssjukdom, av den 1 december 1924,
• asylsökande i enlighet med 4 § förordning (1994:362) om vårdavgifter med mera, för vissa utlänningar,
• den som omfattas av lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Exempel på personkrets är till exempel personer vars tidsbegränsade uppehållstillstånd har upphört men som ändå stannar kvar i landet. Det kan också vara fråga om personer som vistas här utan myndigheters kännedom. Genom att lagen riktar sig till personer som vistats i landet utan nödvändiga tillstånd, omfattas inte till exempel turister och affärsresenärer som har tillstånd att vistas i landet.

Begränsning av kostnadsfriheten

Kostnadsfriheten är begränsad till vård som ges på mottagningar i regionens egen regi eller privata vårdgivare som har avtal med, eller får ersättning från, Region Stockholm.

Slutenvårdsavgift bedöms inte vara en kostnad för vård och behandling i smittskyddslagens mening då den avser kostnad för mat och logi. Avgift för slutenvård omfattas därför inte av kostnadsfriheten enligt smittskyddslagen och ska normalt betalas av patienten. Undantag för slutenvårdsavgift gäller dock för frivillig isolering för att undvika smittspridning av tuberkulos samt vid tvångsisolering enligt smittskyddslagen, oavsett diagnos.

Personer som vistas i Region Stockholm, oavsett status på vistelsen, och som inte omfattas av kostnadsfrihet enligt ovanstående, är genom regionalt taget beslut avgiftsbefriade för:

• Läkemedel samt undersökning (inklusive provtagning, vård och behandling), som ges för tuberkulos samt STI-sjukdomarna klamydia, gonorré och syfilis.
• Undersökning (inklusive provtagning) av hiv, samt hepatit B och C.

Vård och behandling av hiv, hepatit B och C ges inte generellt avgiftsfritt efter positivt provresultat utan ett sådant beslut ska fattas av behandlande läkare utifrån situation och individuellt behov för den enskilde patienten. Smittskyddsläkarens inställning är att behandlande läkare ansvarar för att göra denna bedömning och att huvudregeln bör vara att kostnadsfri behandling ska erbjudas (om inte medicinska eller andra omständigheter talar emot detta).

Kostnadsfri undersökning och vård

Förstagångsbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom

För undersökning och vård är det viktigt att kostnadsfriheten tillämpas generöst vid förstagångsbesök när det finns en rimlig klinisk och/eller epidemiologisk misstanke om att en patient lider/är bärare av en allmänfarlig sjukdom. Skälet till detta är att underlätta för personer som kan sprida smitta att söka sjukvård när sjukdom/smitta kan föreligga. Smittskyddsläkaren finner det rimligt att kostnadsfrihet tillämpas vid undersökning/provtagning av allmänfarlig STI-sjukdom eller hiv när patienten haft oskyddat sex.

Återbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom

Vid handläggning av patient med en misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom gäller fortsatt kostnadsfrihet för besök och åtgärder som behandlande läkaren bedömer kan bidra till minskad risk för smittspridning. Kostnadsfriheten innefattar då kontroller och/eller aktiv behandling av infektionen samt uppföljning av de praktiska råd/förhållningsregler som patienten fått för att minska smittsamheten. Som exempel kan nämnas att en patient med kronisk smittsam hepatit B regelbundet ska gå på läkarbesök bland annat för att få uppföljning av sina förhållningsregler, och att dessa besök då är kostnadsfria även om huvudorsaken till besöket skulle vara rent medicinsk.

Undersökningar

Kostnadsfriheten omfattar även patientavgifter för undersökningar som till exempel lungröntgen vid misstanke eller kontroll av tuberkulos. Remissen ska då kompletteras med kommentaren ”Kostnadsfritt enligt smittskyddslagen”.

Kostnadsfria läkemedel

Kostnadsfria läkemedel kan förskrivas av behandlande läkare. Barnmorska kan förskriva läkemedel mot laboratorieverifierad ano-genital klamydiainfektion. Avgörande för om ett läkemedel ska vara kostnadsfritt, är enligt smittskyddslagens förarbeten, hur mycket det enskilda läkemedlet inverkar på smittspridningen i samhället. Finns det en vetenskapligt grundad anledning att tro att läkemedlet har effekt på smittspridningen genom att det till exempel minskar sjukdomens smittsamhet eller hämmar tillväxten hos smittämnet, bör läkemedlet vara kostnadsfritt för patienten.
Däremot gäller inte kostnadsfrihet för läkemedel som enbart indirekt påverkar smittsamheten genom att, till exempel, förbättra patientens följsamhet till förhållningsregler.

Kostnadsfrihet för dessa smittskyddsläkemedel gäller således när de minskar risken för smittspridning av en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom. Till gruppen ”misstänkt allmänfarlig sjukdom” är det rimligt att till exempel även inkludera behandling av latent tuberkulos hos barn och andra med ökad risk för utveckling av aktiv tuberkulos.

Observera att recept för kostnadsfria läkemedel enligt smittskyddslagen alltid måste kompletteras med kommentaren ”Kostnadsfritt enligt smittskyddslagen”.

Kostnadsfrihet för viss profylaktisk behandling

I vissa fall kan det finnas behov av profylaktisk behandling då risksituationer för överförande av smitta inträffat.

Exempel på situationer där profylax kan bli aktuell:

• Sticktillbud inom hälso- och sjukvården – Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2018:4) är det respektive arbetsgivare som ska stå för alla kostnader när arbetstagaren har utsatts för smitta i arbetet.
• Person som varit utsatt för allmänfarlig sjukdom – Profylax kan vara aktuell att ge då en person i efterhand fått reda på att hen kan ha varit utsatt för allmänfarlig sjukdom, till exempel hiv, hepatit A eller B. Behandlande läkare avgör om skäl för kostnadsfrihet föreligger, vilket innebär att ta ställning till om profylaktisk behandling "minskar risken för smittspridning" (7:2 SmL).

Stöd från smittskyddsläkaren för behandlande läkares bedömning

Av ovanstående framgår att det är den behandlande läkaren (alternativt barnmorska, se ovan) som ska bedöma om ett läkemedel i det enskilda fallet minskar risken för smittspridning, eller om undersökning, vård och behandling är motiverad av samma skäl (det vill säga minskad smittspridning). Vid problem med att bedöma dessa frågor bör kontakt tas med regionens smittskyddsläkare som bland annat har till uppgift att vara ett stöd för den enskilde läkaren i fall där det är svårt att avgöra om kostnadsfriheten gäller.

Särskilt beslut om kostnadsfrihet i samband med smittspårning

Smittskyddsläkaren kan vid behov besluta om kostnadsfrihet för undersökning, vård och behandling (alternativt profylax) för personer som framkommer i smittspårning av smittsamma/anmälningspliktiga sjukdomar som inte klassas som allmänfarliga och därför inte omfattas av gällande kostnadsfrihet enligt 7 kap. 1 och 2 § smittskyddslagen (2004:168).

Exempel på sådana sjukdomar är meningokocker och mässling. Smittskyddsläkarens beslut om sådan kostnadsfrihet ska anpassas till det specifika tillfället och ska kunna omfatta såväl nödvändiga läkemedel som besök inom öppen vård.

Kontakt