Fågelinfluensa

Behandlande läkares ansvar

1. Medicinskt omhändertagande: Ge patienten information om fågelinfluensa - se smittskyddsblad för läkare.
2. Förhållningsregler: Ges muntlig och skriftligt - se smittskyddsblad till patienter.
   
3. Smittspårning: Exponering för fjäderfän eller andra fåglar? Finns fler misstänkta fall i omgivningen?
   
4. Anmälan: Klinisk smittskyddsanmälan ska göras i SmiNet. Ange smittland och smittort, insjukningsdatum och resultat av smittspårning.
   
5. Kostnadsfrihet: Provtagning och vård för fågelinfluensa ska vara kostnadsfritt för patienten då det är en allmänfarlig sjukdom.

Om sjukdomen

Fåglar kan drabbas av och föra vidare ett stort antal olika influensavirus som då benämns aviära influensavirus. Vid utbrott med högpatogena aviära influensavirus kan såväl vilda som tama fåglar drabbas av stora sjukdomsutbrott med hög dödlighet. Vid spridning av lågpatogena aviära influensavirus kan symtomen hos drabbade fåglar vara milda. Smitta till människa kan förekomma med såväl högpatogena som lågpatogena virusvarianter men som helhet är det ovanligt att människor smittas. I de flesta fall där infektion med fågelinfluensavirus har konstaterats hos människa finns någon form av fågelkontakt beskriven, till exempel besök på fågelmarknader. Även om överföring mellan människor med nu kända fågelinfluensavirus är ovanlig innebär den ständiga cirkulationen av fågelinfluensavirus en risk för att helt nya influensavarianter uppstår som lättare kan spridas vidare mellan människor och då kan utgöra grunden för en ny influensapandemi.

Fågelinfluensavirus av typen A(H5N1) har påvisats hos människa sedan 1997 och sedan dess har drygt 800 människor insjuknat men huvuddelen av dessa fall har rapporterats under åren 2004-2015. De flesta fallen hos människa har påträffats i Sydostasien och i Egypten (2015). Hos människa har infektion med fågelinfluensavirus A(H5N1) hittills uppvisat en dödlighet om 53 procent.

Fågelinfluensavirus av typen A(H7N9) påvisades hos människa första gången 2013 i Kina. Symtom hos humana fall har varit influensaliknande sjukdom med allvarlig luftvägsinfektion. Fram till 2019 har drygt 1500 fall bekräftats med en dödlighet om 39 procent. Till skillnad från fågelinfluensa A(H5N1) är A(H7N9) lågpatogen för fåglar, det vill säga fåglar behöver inte ha symtom när de är infekterade. Majoriteten av personer som diagnosticerats har haft fågelkontakt. Enstaka möjliga familjekluster finns beskrivna men smitta mellan människor bedöms vara mycket ovanligt.

Fågelinfluensavirus av typen A(H5N6) har påvisats hos människa sedan 2014. Drygt 80 fall har hittills bekräftats, nästan uteslutande i Kina. Dödligheten hos människa anges vara 42 procent.

Förebyggande åtgärder

I områden med pågående utbrott av fågelinfluensa som eventuellt kan smitta människa bör man undvika direktkontakt med fåglar och fågelspillning. Vid resa till länder där fågelinfluensavirus kan vara vanligt förekommande är det viktigt att undvika fågelkontakt och besök på fågelmarknader.

När ska fågelinfluensa misstänkas?

Person som söker vård med allvarliga luftvägssymtom inom 10 dagar från

• nära kontakt med fåglar/fjäderfän/däggdjur med konstaterad fågelinfluensa
• samma fågel- eller däggdjursexponering som ett bekräftat humanfall
• senaste nära kontakt (hushållskontakt eller vårdarbete utan adekvat skyddsutrustning) med ett bekräftat humanfall.

Vid misstanke kontaktas infektionsbakjouren på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, tel 08-123 800 00 vx. Samtidigt kontaktas smittskyddsläkaren i Stockholm som nås dygnet runt via 08-123 143 00. Se nedanstående handlingsplan för fågelinfluensa.

Klinisk smittskyddsanmälan/SmiNet

Det är endast fågelinfluensa av subtypen H5N1 som är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen men vid misstänkta eller konstaterade fall av fågelinfluensa oavsett subtyp kontaktas Smittskydd Stockholm (se nedan).

Smittskyddsblad

Handlingsplan

Kontakt

Externa länkar