Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning i Region Stockholm
Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning är de riktlinjer som regelverket för hjälpmedelsförskrivning, Hjälpmedelsguiden, bygger på.
- Denna riktlinje gäller oavsett driftsform för alla verksamheter som hanterar hjälpmedel som Region Stockholm bekostar, även i de fall kommunen är sjukvårdshuvudman.
- Med hjälpmedel avses de medicintekniska produkter, enligt ISO 9999, som kräver hälso- och sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning och utprovning och som är avsedda att kompensera förlorad funktion, förbättra nedsatt funktion eller vidmakthålla funktion och förmåga att klara varje dags aktivitet och främja full delaktighet.
- Konsumentprodukter som kan kompensera för funktionsnedsättning och som går att införskaffa i öppna handeln bör betraktas som egenansvar. Brukarna bör informeras om lämpliga produkter för egenansvar och var de kan inhandlas.
- Hjälpmedel ska inte helt ersätta annan rehabiliterings- eller habiliteringsinsats, inte heller annan vård och/eller behandlingsinsats. Hjälpmedel är alltid en integrerad del i vård och behandling, rehabilitering och habilitering.
- Bedömningen av behovet och möjligheten att erhålla ett hjälpmedel ska vara lika för alla oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
- Ett barn med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor som andra barn. Vid förskrivning av hjälpmedel till barn under 18 år ska bedömning av behovet göras i förhållande till barn i jämförbar ålder utan funktionsnedsättning.
- Vid förskrivning av hjälpmedel ska brukarens hela livssituation beaktas, såväl fysiska som psykologiska och sociala behov.
- Förskrivning av hjälpmedel ska utgå från ett behovsinriktat synsätt som möjliggör lösningar för den specifika brukaren.
- Förskrivningen ska utformas och genomföras i samråd med brukaren. Brukarens delaktighet och inflytande ska vara en del i förskrivningsprocessen och brukaren ska bemötas med respekt så att erfarenheter och kunskaper om den egna funktionsnedsättningen och behoven tillvaratas. Brukaren ska få information för att kunna vara delaktig i val av hjälpmedel och få inflytande i förskrivningsprocessen.
- Information ska ges till brukaren på det sätt, och i det format, som brukaren kan och önskar ta emot och som försäkrar att informationen når fram.
- När det finns olika hjälpmedel tillgängliga ska brukaren ges möjlighet att välja det alternativ som hen föredrar om det med hänsyn till behovet och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat.
- Personer med störst behov ska ges företräde till vården enligt följande rangordnade principer; Människovärdesprincipen, Behovs- och solidaritetsprincipen, Kostnadseffektivitetsprincipen
- Personer med långvariga funktionsnedsättningar bör inte ha merkostnader för sina hjälpmedel utöver förbrukningsartiklar. I de fall patientavgifter för hjälpmedel finns, ska de vara tydliga och enkla att förstå.
- Region Stockholm och dess verksamheter ska samverka med kommunerna i hjälpmedelsfrågor för att möjliggöra god habilitering, rehabilitering och vård för brukaren. Ur brukarperspektiv är det viktigt att samordning även sker med arbetsgivare, arbetsförmedling, försäkringskassa och andra berörda verksamheter.
- Region Stockholm och dess verksamheter ska samverka med länets brukarorganisationer i hjälpmedelsfrågor.
- Alla verksamheter som hanterar hjälpmedel ska präglas av god tillgänglighet gällande såväl fysisk som kognitiv miljö samt även god tillgänglighet avseende vänte-, telefon- och öppethållandetider.
- Hela hjälpmedelskedjan ska präglas av professionalism och hög kompetens. Alla förskrivare ska genomgå en grundläggande förskrivarutbildning och få möjlighet till kontinuerlig fortbildning inom Hjälpmedelsguidens regelverk, förskrivningsprocessen och förskrivningsbart hjälpmedelssortiment.
- Hjälpmedelsverksamheten ska aktivt följa och tillvarata den tekniska utvecklingen.
- Forskning och utveckling inom hjälpmedelsområdet ska stimuleras. Konsekvensstudier och hälsoekonomiska studier bör genomföras avseende effekten av hjälpmedel ur den enskildes respektive samhällets perspektiv.