Förskrivningskriterier

Hörapparat ska på ett påtagligt sätt öka individens möjlighet till kommunikation i det dagliga livet. Vid behovsbedömning ska effekt, nytta samt angelägenhet och konsekvens bedömas minst som måttlig och frekvens som ofta. Se Beslutsstöd. Detta avser även ställningstagande om förskrivning av mononaural respektive binaural anpassning. Vid val av hjälpmedel ska stor vikt tas till att hjälpmedlet fungerar över tid.

Riktvärde vid förskrivning av hörapparat är att hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde på > 25 dB HL på bästa örat mätt vid fyra frekvenser, 500, 1 000,  2000 och 4 000 Hz (M4). Om tonmedelvärdet är mindre ska ytterligare behovsbedömning utföras av Hörsel- och balanskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset innan förskrivning kan ske.

Förnyad behovsbedömning för byte av hörapparat
Byte kan ske om ett hjälpmedel är utslitet. I annat fall kan byte endast ske om det medicinska eller funktionella behovet har förändrats och angelägenhet/konsekvens bedöms som stor. Läs mer om angelägenhet/konsekvens under rubriken Beslutstöd, där det också finns verktyg för att bedöma behov av och fatta beslut om hjälpmedel.

Vid varje ny förskrivning av hörapparat betalar patienten 600 kr i hjälpmedelsavgift oavsett när den tidigare utprovningen gjordes. Undantaget är om patienten först har provat ut mono och sedan kompletterar till stereo inom ett år. Detta ska ses som en och samma rehabiliteringsinsats.

Egenansvar

Förbrukningsmaterial som t.ex. slangtillbehör och batterier samt utsmyckning av öroninsats (undantag barn under 18 år).

Egenavgift

Förskrivs i

Hjälpmedelsområde

Fritt val av hjälpmedel

Behovstrappa och -trappsteg

Reparationer

Vid varje reparationstillfälle får kostnaden för reparationen inte överstiga restvärden för hörapparaten.

Den totala reparationskostnaden får inte överstiga den sammanlagda inköpskostnaden för hörapparaten och kostnaden för vårdtjänsten.